Blogg

19 jul 2011

Första dagen på WRI-mötet och två dagar innan War Starts Here- lägret

Nu är vi här. Det känns overkligt efter ett år av förberedelser. Den första galna iden kom på ett möte i Berlin med andra radikala fredsorganisationer.  Vi kanske kunde ha ett aktionsläger i Sverige 2011 sa vi som var ofogs representanter. Vad tänkte vi på? Hela Europa och hela militärindustrin.. Så litet land, så litet ofog.. Men joda sjukt mycket vilja finns ju och så mycket folk som lassar in en beståndsdel av det hela som blir ett läger sammansatt. Nu när vi är här några dagar innan ringer telefonen med folk som vill låna ut sin cykel (som hans pappa cyklade på på femtitalet- kom ihåg att låsa bara) eller som kan ställa upp med en bil och hämta gäster från flyg och tåg.

War Resisters International som är en samlingsparaply för radikala fredsorganisationer över världen har lagt sitt årliga samlingsmöte i Luleå så att de som reser till årsmötet kan ansluta till lägret. Förra mötet var i Indien och nästa är i Colombia. Mittemellan där är alltså Luleå och när man står mitt i det är det som att det svindlar litet. Hanns kokar soppa med finländarna, Linda kommer direkt från fjällvandringen med äkta renhorn som någon tonårs-ren tappat och delar ut stugor till alla som anländer. Cattis kör och hämtar sydafrikanerna på flygplatsen, Kåji informerar om vattnet till campingen som beställts av kommunen, Kjell- Arne skjutsar,  Alvine och jag hoppar mellan mediamöte och koka kaffe. Var oh var annars får man lära sig de radikala fredsorganisationerna i södra Afrika på morgonfikat, svabba köksgolv, sola benen medans man lär sig tolk-tips inför amatörtolkningen av alla 20 föredrag och workshops som väntar?

Det är inte varje dag det är internationella fredsmöten med representanter från alla kontineneter på Gäddvikens camping, men våra grannar Lennart och gänget som bor här lite halvpermanent har berättat hur det dagliga livet fungerar och välkomnat oss varmt. Kanske håller de inte med om vad vi tycker men det stöttar oss i att uttrycka det. Och det sa de redan dag ett så dag 10 kanske de joinar ofog lule, vem vet. 

Vad mer..jo Brors bror (Bror, i ofog Lule, hans bror Sune) har odlat grönsaker som vi får fräscha sallader av till lunchen, walla le luxe. Och Magdalena från föreningen Esperanza i Lule har bakat kanelbullar och är glad så det stänker att det händer saker i stan ("Underbart! Hur många är ni? Jag kan laga mat till hundra pers på en kvart!"). Minst två internationella deltagare har lärt sig uttala kanelbulle för att charma oss i köket och få extra. Det funkar på mig men inte på Linda. Annars idag -idag är inte slut men känns redan som två- vi önskade WRI-mötet lycka till och gav dem hjortron som kick-off. De blev informerade att om de gillade det så finns det obegränsat inne på den militära testbanan. Jag tycker fortfarande att vi ska visa de internationella gästerna tonårss-ren-hornen men jag kanske bara ska inse att det är jag som är mest fascinerad av dem.

Om vi hade ansträngt oss för att ge en idyllisk klassisk bild av Sverige hade vi inte kunnat hitta en bättre plats. Innan tält-campingen och hemma-hos-boende hos Lulebor startar nästa vecka bor alla deltagare i röda små stugor bland björkar och granar. Småstugrona ligger precis intill Luleälven som glittrar i ett konstant solljus. I går kväll när de flesta anlänt gjorde några en brasa nere vid älven och badade och ingen klarade riktigt att gå och lägga sig eftersom solen aldrig gick ner. Vid tolv påminde norrlänningarna om att de inte skulle bli mörkare än såhär oavsett hur länge vi satt kvar. Vi badade mer i älven och lärde oss säga "kom igen nu stoppar vi militärindustrin" på finska, finska alltså.."Tule" börjar det. Vi må vara kollegor på lång distans men ibland gör situationer, som tex en enslig camping att man finner varandra ganska fort, språkförbistrad humor, gemensamma intressen,  lagom reströtthet och förväntansfullhet i en skön mix . Hilal som arbetar med kvinnliga värnpliktsvägrare i Turkiet läste en artikel om sig själv på svenska på intuition, flams och vedkapning, bras-sprakade, fullmåne bakom oss och älven och himlen framför oss- Ibland är det rätt bra att solen aldrig går ner. 

Anna Sanne Göransson
Göteborg